Idag började inte bra. På schemat stod det tvätta, städa och skriva en inlämningsuppgift. Medan första om gången var i tvätten satte jag igång med städningen. Jag lyckas skrapa sönder små delar av sängramen med dammsugarröret. Det var tydligen alldeles för vasst för att använda utan munstycke. Vidare när jag kommer ner i tvättstugan är ena torktumlaren trasig, vilket jag inte upptäckt tidigare. Luckan gick inte att stänga. Sängkläder var redan igång i den andra tumlaren, men mina nytvättade handdukar fick in i torkskåpet tillsammans med sängöverkastet istället. De blev inte så mjuka som de blir i torktumlaren såklart.
Tillbaka upp i lägenheten och sätter mig och börjar läsa på till inlämningsuppgiften. Jag ser att det redan har börjat samlas damm trots att jag dammsugit och våttorkat möbler och golv. Suck vad bläigt!
Upptäckte plötsligt att jag hade ont i ett knä när det belastades i böjt läge. Det konstiga är att jag har inte gjort något. Inte vad jag vet i alla fall.
När tvättiden var slut så var (nästan) som vanligt inte allt helt torrt. Upp i lägenheten och hänga kläder lite här och var. Nästan hela tiden småsaker som irriterat mig. Det höll mest på fram till sen eftermiddag. Därefter blev det bättre.
Efter tvätt, städ och lite läsning satte jag igång med inlämningen. Jag slutade precis för idag (19.24). Jag är inte klar med den, men det känns ändå okej. Jag har kommit en bra bit idag.
Nästa vecka blir intensiv. Måndag presskonferens klockan 08.45 och sedan deadline på att lämna in det skrivna materialet klockan 16. Det borde inte vara någon större fara, men med tanke på att läraren inte gått igenom särskilt mycket hur vi ska skriva och göra saker så lär det dyka upp frågetecken.
Tisdag är det föreläsning om hur vi ska skriva en intervju och reportage. Hoppas den föreläsningen blir mer informativ än tidigare föreläsningar så att man vet hur man ska göra. Intervjun vi ska skriva är ett porträtt, tror jag, av någon i klassen. Vem vi ska intervjua och skriva om får vi reda på på tisdag. Sedan har vi onsdagen på oss att skriva. Torsdag är det förberedelse till opposition och redovisning. Det ska också skrivas några rader som ska lämnas in. På fredag har första gruppen redovisning av sina intervjuer och jag hoppas verkligen att jag ingår i den gruppen så jag kan åka hem till Ängelholm på fredag!
Nu är det dags för så mycket bättre! :)
Ha en trevlig kväll! :)
lördag 21 november 2015
tisdag 17 november 2015
Motivationsproblem
Jag måste plugga. Jag måste skriva en inlämningsuppgift. Snart kommer det ännu fler inlämningsuppgifter som jag måste skriva. Problemet? Jag har verkligen ingen lust att göra det.
Första inlämningsuppgiften tycker jag ändå är helt okej. Kanske till och med nästan rolig. Trots detta har jag ingen lust att sätta mig och göra den.
Vad vill jag göra istället då?
Jag vet inte. Idag är en sådan dag. Jag känner mig trött och rastlös på samma gång. Vill göra något, men alla mina förslag blir nedröstade av mig själv.
Jag har i princip bestämt mig för att hoppa av min utbildning här i Kalmar. Det finns dock inte direkt något annat för mig att göra förrän till nästa höst när de tar in folk till utbildningar, så jag får fortsätta med denna utbildningen tills dess. Risken är nog inte så stor, eller chansen, att jag kommer ändra min uppfattning om utbildningen tills dess så därför lär det bli ett byte. Det känns som en evighet tills nästa höst.
Igår fick jag ett kort i brevlådan. Det var från mormor. Hon skickade ett vykort med tre katter som motiv. Hon skrev att hon misstänker att jag saknar Mulle så därför fick jag kortet. Väldigt gulligt av henne. Jag hade själv tänkt att skicka ett brev till mormor eftersom vi inte ses så ofta nu när jag är i Kalmar, men hon hann före mig.
Idag lyckades jag starta dagen med att spräcka pyjamasbyxorna. Inte så lite heller. Skulle byta om och självklart lyckas jag då tappa balansen. När jag håller på att dratta omkull så håller jag i byxorna samtidigt som jag råkar ställa mig på dem i jakten på fotfäste. KNAK! Pyjamasbyxorna fick ett jättestort hål. Och inte var det sömmen som sprack. Nejdå, det var mitt på tyget som jättehålet växte fram.
Nähe, nu måste jag göra någonting som liknar plugga. Får i alla fall läsa lite i kurslitteraturen så att inte tiden rinner iväg helt och allt hopar sig på slutet. Heja heja!
Ha en trevlig dag!
Första inlämningsuppgiften tycker jag ändå är helt okej. Kanske till och med nästan rolig. Trots detta har jag ingen lust att sätta mig och göra den.
Vad vill jag göra istället då?
Jag vet inte. Idag är en sådan dag. Jag känner mig trött och rastlös på samma gång. Vill göra något, men alla mina förslag blir nedröstade av mig själv.
Jag har i princip bestämt mig för att hoppa av min utbildning här i Kalmar. Det finns dock inte direkt något annat för mig att göra förrän till nästa höst när de tar in folk till utbildningar, så jag får fortsätta med denna utbildningen tills dess. Risken är nog inte så stor, eller chansen, att jag kommer ändra min uppfattning om utbildningen tills dess så därför lär det bli ett byte. Det känns som en evighet tills nästa höst.
Igår fick jag ett kort i brevlådan. Det var från mormor. Hon skickade ett vykort med tre katter som motiv. Hon skrev att hon misstänker att jag saknar Mulle så därför fick jag kortet. Väldigt gulligt av henne. Jag hade själv tänkt att skicka ett brev till mormor eftersom vi inte ses så ofta nu när jag är i Kalmar, men hon hann före mig.
Idag lyckades jag starta dagen med att spräcka pyjamasbyxorna. Inte så lite heller. Skulle byta om och självklart lyckas jag då tappa balansen. När jag håller på att dratta omkull så håller jag i byxorna samtidigt som jag råkar ställa mig på dem i jakten på fotfäste. KNAK! Pyjamasbyxorna fick ett jättestort hål. Och inte var det sömmen som sprack. Nejdå, det var mitt på tyget som jättehålet växte fram.
Nähe, nu måste jag göra någonting som liknar plugga. Får i alla fall läsa lite i kurslitteraturen så att inte tiden rinner iväg helt och allt hopar sig på slutet. Heja heja!
Ha en trevlig dag!
fredag 13 november 2015
Krav på lärare (och rektorer), tack!
Varför kan inte lärare ge konstruktiv kritik? Är de bekväma, rädda för reaktion eller förstår de inte att det finns elever som vill lära sig något och utvecklas? Vad beror det på?
Detta är inte första gången det händer mig. Får tillbaka en inlämningsuppgift. Den är betygsatt, inte högsta betyg, men det står ingen egentligen förklaring till betyget. Oftast står det bara positiva saker som "bra jobbat" eller "jättebra". Okej, men om det då är så otroligt bra borde det väl ha resulterat i högsta betyg? Annars borde det väl stå "Bra, men för högre betyg hade du behövt..."? Tar de ett betyg ur luften eller baserar de betygen på något, men tror inte eleven kommer bry sig så länge denne är godkänd?
Jag har som sagt varit med om detta många gånger. Ett minne som alltid kommer upp i samband med dessa händelser är från när jag gick i högstadiet. Vi hade fått tillbaka en kort uppsats som vi hade skrivit. Jag hade fått G och kommentaren löd "Bra". Jag gick fram till läraren efter lektionen och frågade vad som hade krävts för att få ett högre betyg. Hon tog min uppsats och ögnade igenom den. Hummade lite och vred på sig och sa till sist, "Det är bra". Sen ändrade hon mitt betyg till G+. Jag frågade återigen vad som hade krävts för ett högre betyg. Hon tittade lite på uppsatsen igen och sa "Ja, men den är bra". Sen ändrade hon mitt betyg till VG. Jag ställde samma fråga igen. Vad hade krävts för att få ett högre betyg? Hon vred mer och mer på sig och sa "Det är bra. Jag hade behövt titta mer på den, men där är väl inga direkta fel". Hon ändrade mitt betyg till VG+. Jag ställde samma fråga ytterligare en gång. "VAD HADE KRÄVTS FÖR ATT FÅ ETT HÖGRE BETYG? Du har fortfarande inte svarat på det. Det står att det är bra. Du säger att det är bra, men tydligen så är någonting inte tillräckligt bra eftersom jag inte har fått högsta betyg." Hon svarar att "Nä, nu får du gå". Hon gav mig aldrig en förklaring. Jag försökte förklara för henne att betyget var okej. Jag ville bara veta vad jag inte hade gjort tillräckligt bra så att jag kunde förbättra mig till nästa gång. Jag fick aldrig något svar.
Fortsättningsvis fortsatte det så här. Oavsett betyg löd kommentaren "Bra". Jag försökte varje gång att få svar, men fick det aldrig. Det hela slutade med att varje gång vi hade lämnat in en uppsats eller annat så fick övriga klassen kommentarer som "Bra", oavsett betyg, medan jag fick en handskriven A4 med kommentarer. Dock stod det fortfarande bara vad som var bra med mina inlämningar. Inte en enda gång stod där att något behövde göras bättre eller att det var dåligt. Inte en enda gång.
Det har hänt många gånger både före och efter denna händelsen. Nu pluggar jag på universitet och det är samma sak här. Frågan jag ställer mig är VARFÖR? Jag förstår inte hur det kan vara möjligt att det inte finns några som helst krav på lärare. Jag har många exempel på saker som lärare gör "fel" och som inte borde vara möjligt om det funnits krav och regler för lärare. Jag ska inte gå in på fler nu dock för då att hade detta inlägget aldrig tagit slut. Det kanske finns krav och regler, men i så fall är det ingen som granskar/kontrollerar att dessa följs. I alla fall aldrig i de skolor jag har gått. Min erfarenhet är att om man klagar eller påkallar att lärare inte gör ett bra jobb så får man till svar att "Ja, men han/hon ska snart gå i pension". Det spelar i princip ingen roll vilken ålder läraren har. Rektorn är det oftast som lämnat svaret och de kan hålla med en, men gör inget för att läraren snart ska gå i pension. Inte ett okej svar tycker jag. Slutsats, jag anser att det ställs för lite krav på lärare (och på sätt och vis även rektorer. I alla fall de som ger svaret om pension).
Detta är inte första gången det händer mig. Får tillbaka en inlämningsuppgift. Den är betygsatt, inte högsta betyg, men det står ingen egentligen förklaring till betyget. Oftast står det bara positiva saker som "bra jobbat" eller "jättebra". Okej, men om det då är så otroligt bra borde det väl ha resulterat i högsta betyg? Annars borde det väl stå "Bra, men för högre betyg hade du behövt..."? Tar de ett betyg ur luften eller baserar de betygen på något, men tror inte eleven kommer bry sig så länge denne är godkänd?
Jag har som sagt varit med om detta många gånger. Ett minne som alltid kommer upp i samband med dessa händelser är från när jag gick i högstadiet. Vi hade fått tillbaka en kort uppsats som vi hade skrivit. Jag hade fått G och kommentaren löd "Bra". Jag gick fram till läraren efter lektionen och frågade vad som hade krävts för att få ett högre betyg. Hon tog min uppsats och ögnade igenom den. Hummade lite och vred på sig och sa till sist, "Det är bra". Sen ändrade hon mitt betyg till G+. Jag frågade återigen vad som hade krävts för ett högre betyg. Hon tittade lite på uppsatsen igen och sa "Ja, men den är bra". Sen ändrade hon mitt betyg till VG. Jag ställde samma fråga igen. Vad hade krävts för att få ett högre betyg? Hon vred mer och mer på sig och sa "Det är bra. Jag hade behövt titta mer på den, men där är väl inga direkta fel". Hon ändrade mitt betyg till VG+. Jag ställde samma fråga ytterligare en gång. "VAD HADE KRÄVTS FÖR ATT FÅ ETT HÖGRE BETYG? Du har fortfarande inte svarat på det. Det står att det är bra. Du säger att det är bra, men tydligen så är någonting inte tillräckligt bra eftersom jag inte har fått högsta betyg." Hon svarar att "Nä, nu får du gå". Hon gav mig aldrig en förklaring. Jag försökte förklara för henne att betyget var okej. Jag ville bara veta vad jag inte hade gjort tillräckligt bra så att jag kunde förbättra mig till nästa gång. Jag fick aldrig något svar.
Fortsättningsvis fortsatte det så här. Oavsett betyg löd kommentaren "Bra". Jag försökte varje gång att få svar, men fick det aldrig. Det hela slutade med att varje gång vi hade lämnat in en uppsats eller annat så fick övriga klassen kommentarer som "Bra", oavsett betyg, medan jag fick en handskriven A4 med kommentarer. Dock stod det fortfarande bara vad som var bra med mina inlämningar. Inte en enda gång stod där att något behövde göras bättre eller att det var dåligt. Inte en enda gång.
Det har hänt många gånger både före och efter denna händelsen. Nu pluggar jag på universitet och det är samma sak här. Frågan jag ställer mig är VARFÖR? Jag förstår inte hur det kan vara möjligt att det inte finns några som helst krav på lärare. Jag har många exempel på saker som lärare gör "fel" och som inte borde vara möjligt om det funnits krav och regler för lärare. Jag ska inte gå in på fler nu dock för då att hade detta inlägget aldrig tagit slut. Det kanske finns krav och regler, men i så fall är det ingen som granskar/kontrollerar att dessa följs. I alla fall aldrig i de skolor jag har gått. Min erfarenhet är att om man klagar eller påkallar att lärare inte gör ett bra jobb så får man till svar att "Ja, men han/hon ska snart gå i pension". Det spelar i princip ingen roll vilken ålder läraren har. Rektorn är det oftast som lämnat svaret och de kan hålla med en, men gör inget för att läraren snart ska gå i pension. Inte ett okej svar tycker jag. Slutsats, jag anser att det ställs för lite krav på lärare (och på sätt och vis även rektorer. I alla fall de som ger svaret om pension).
tisdag 10 november 2015
Underbar helg hemma! :)
Äntligen fick jag åka hem en helg, vilket kändes välbehövligt. Det blev mycket mys och bus med Mulle, vilket jag längtat otroligt mycket efter. Det blev även skratt och mys med resten av familjen. Det blev en hel del shopping med mamma. :) Hann också med ett besök hos mormor och ett besök på gymmet. Även denna helgen kände jag en härlig glädje som jag inte känner när jag är här i Kalmar. Längtar redan till nästa tillfälle att åka hem igen, vilket troligtvis blir om ca 3 veckor. Hade en underbar helg! :)
Nu är jag tillbaka i Kalmar och idag började en ny kurs, att intervjua och skriva. En kurs jag tycker att jag borde gilla, men just nu känns det inte så. Vi får väl se hur den utvecklar sig. Bland annat ska vi analysera Skavlans intervjuteknik, göra intervjuer och använda dem i olika typer av journalistiska texter, lära oss intervjupsykologi, tenta, mm.
Skrivande gillade jag tidigare, men något har hänt och jag tycker inte det är lika kul längre. Det är troligtvis därför jag inte känner så positivt inför journalistikdelen av programmet. Intervjudelen känner jag kan bli mer intressant. Kanske inte för att kunna intervjua till artiklar, reportage, mm, utan rent allmänt. I princip alla yrken innehåller någon form av intervju, mer eller mindre uppenbar. Jag tänker även att det kan vara bra att kunna för privatlivet. Man behöver alltid kunna kommunicera på ett eller annat sätt. Alla är inte lika "lättpratade", så det är bra att veta hur man ska få folk att öppna sig. Tror att jag är ganska bra på det redan, men hoppas på att få lära mig nya saker om det. Jag tror det handlar mycket om att lyssna och visa intresse för den som pratar och vad den pratar om. Fast det gäller ju inte alla personligheter och situationer. Lite övertalningsförmåga kan nog också vara ett vinnande koncept. Framför allt om det inte görs för uppenbart, dvs få folk att berätta lite mer än de tänkt sig/egentligen vill. Dock ligger det ett ansvar att man inte missbrukar informationen man får fram.
Nu måste jag ta tag i städningen innan dammtussarna tar över lägenheten.
Ha det bra! :)
Nu är jag tillbaka i Kalmar och idag började en ny kurs, att intervjua och skriva. En kurs jag tycker att jag borde gilla, men just nu känns det inte så. Vi får väl se hur den utvecklar sig. Bland annat ska vi analysera Skavlans intervjuteknik, göra intervjuer och använda dem i olika typer av journalistiska texter, lära oss intervjupsykologi, tenta, mm.
Skrivande gillade jag tidigare, men något har hänt och jag tycker inte det är lika kul längre. Det är troligtvis därför jag inte känner så positivt inför journalistikdelen av programmet. Intervjudelen känner jag kan bli mer intressant. Kanske inte för att kunna intervjua till artiklar, reportage, mm, utan rent allmänt. I princip alla yrken innehåller någon form av intervju, mer eller mindre uppenbar. Jag tänker även att det kan vara bra att kunna för privatlivet. Man behöver alltid kunna kommunicera på ett eller annat sätt. Alla är inte lika "lättpratade", så det är bra att veta hur man ska få folk att öppna sig. Tror att jag är ganska bra på det redan, men hoppas på att få lära mig nya saker om det. Jag tror det handlar mycket om att lyssna och visa intresse för den som pratar och vad den pratar om. Fast det gäller ju inte alla personligheter och situationer. Lite övertalningsförmåga kan nog också vara ett vinnande koncept. Framför allt om det inte görs för uppenbart, dvs få folk att berätta lite mer än de tänkt sig/egentligen vill. Dock ligger det ett ansvar att man inte missbrukar informationen man får fram.
Nu måste jag ta tag i städningen innan dammtussarna tar över lägenheten.
Ha det bra! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)